Ibland blir inte saker som man tänkt sej, människor förändras, en del flyttar och man hinner inte riktigt med. Här står jag och människor som man inte trodde skulle förändras gör det. Alma flyttade jag hann inte säga hejdå till henne, likadant med Nella men man har ändå inte fattat att dom inte ska bo här mer. Cyklade förbi deras hus (dom bodde nästan grannar) där ser man två nya glada familjer som ska flytta in och då förstår man och det va verkligen jobbigt att cykla förbi.


Kom in på omvårdnad något jag inte skrivit här och det är jag verkligen glad för:) Pat kom också in och jag är så glad att jag har henne! :) <3 vet nåra fler som kommit in och jag vet inte riktigt va jag ska säga... Nu ska man bygga upp en ny bra klass på nytt, nu är min gamla trygga klass borta och jag kan inte riktigt fatta det. Känner mej helt snurrig och vilsen men det kanske är normalt?


Samtidigt blir jag så irriterad på folk som har det bra men bara sumpar sina chanser och tror att dom ska få nya. Visst, det kanske dom får men nån gång måste va den sista chansen. Varför inte ta vara på det man har och va rädd om det? Allt kan inte va som på film, perfekt!

Här fick ni ett inlägg om nåra av mina innersta tankar just nu...